Sl\u00e4ktf\u00f6reningen Uggla. Sl\u00e4ktm\u00f6tet \u00e5 Riddarhuset, 2011-10-29.<\/p>\n
K\u00e5serande middagstal \u00f6ver \u00e4mnet:\u00a0”En av sl\u00e4kterna Ugglas, antalsm\u00e4ssigt, st\u00f6rsta familjer, ”Generalsfamiljen”.<\/p>\n
\u00a0av Sten B:son Uggla<\/p>\n
(Ombedd att s\u00e4nda in manuskriptet till k\u00e5seriet till Sl\u00e4ktr\u00e5det f\u00f6r att l\u00e4ggas in i Sl\u00e4ktf\u00f6reningens hemsida, har jag, i brist p\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rhand formulerat manus, nu i efterhand nedtecknat det jag talade om under middagen. En f\u00f6rdel med detta \u00e4r att jag h\u00e4r har tagit med de passusar jag gl\u00f6mde att tala om d\u00e5. Till yttermera visso beh\u00f6ver jag inte h\u00e5lla mig inom den sn\u00e4va tidsram, som tiden mellan huvudr\u00e4tt och dessert innebar).\u00a0<\/p>\n
Ombedd av ordf\u00f6randen att tala i kv\u00e4ll, s\u00e5 \u00e4r ju avsikten att jag skall tala om ”ugglor” ganska sj\u00e4lvklar. Eftersom jag tillh\u00f6r barnbarnsgenerationen till Generalen GUSTAF och han hustru AUGUSTA och ocks\u00e5 har personliga minnen av flera medlemmar av den tioh\u00f6vdade barnaskaran,s\u00e5 k\u00e4nns det f\u00f6r mig v\u00e4ldigt roligt att f\u00e5 delge Er h\u00e4r i kv\u00e4ll mina, \u00e4ndock begr\u00e4nsade, kunskaper i ”\u00e4mnet”. Sedan en m\u00e5nad \u00e4r jag dessutom ensam kvar i livet i min generation. Min bror Jan B:son avled den 30 september i en \u00e5lder av 87 \u00e5r. Sannolikt \u00e4r jag allts\u00e5 den ende som idag kan ber\u00e4tta om flera medlemmar i min pappas syskonkrets.\u00a0<\/p>\n
\u00a0Jag kommer att tala med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n detta gruppfoto, taget, med all sannolikhet, 1903-1905. Var och en har f\u00e5tt en map inneh\u00e5llande tv\u00e5 gruppfoton, en lista p\u00e5 alla familjemedlemmar, f\u00f6r\u00e4ldrarna, de tio barnen och tre ingifta, konturer med siffror f\u00f6r att i efterhand kunna identifiera personerna p\u00e5 bilderna.\u00a0Om vi f\u00f6rst \u00f6versk\u00e5dligt tittar p\u00e5 personerna ifr\u00e5ga, kan man raskt konstatera att praktiskt taget alla har en v\u00e4ldigt beh\u00e4rskad uppsyn. Jag v\u00e5gar p\u00e5st\u00e5 att de \u00e4r uppfostrade att upptr\u00e4da beh\u00e4rskat, inte bara framf\u00f6r kameran.\u00a0 Jag k\u00e4nner igen det fr\u00e5n min egen barndom. Orden ”beh\u00e4rskning” och ”upp med hakan” h\u00f6rde jag ofta. Men det finns en person i ”galleriet” som ser, \u00e5tminstone lite, glad ut och det \u00e4r Sigrid, som ”blev” gift med den \u00e4ldste i barnaskaran, Carl. Hon var f\u00f6dd af Petersens, naturligt glad och full av humor. Hon tog med sig humorn in sin nya familj.<\/p>\n
Familjens \u00d6verhuvud, GUSTAF, min farfar, gjorde en lysande milit\u00e4r karri\u00e4r och n\u00e5dde h\u00f6gsta graden ”general” och blev i slutet av sin bana, som pensionerad, chef f\u00f6r\u00a0 HM Konung Gustaf V:s\u00a0 stab och Serafimerriddare. Han hade d\u00e5, som \u00f6verstel\u00f6jtnant, bl.a.\u00a0 varit chef p\u00e5 Krigsskolan, Karlberg i b\u00f6rjan av 1890-talet. D\u00e4r f\u00f6ddes bl.a. sonen Bertil G:son, min pappa. Just p\u00e5 Karlberg s\u00e4gs det att chefen, d\u00e5 och d\u00e5, en vacker sommarkv\u00e4ll gick upp mot R\u00f6rstrandsgatan\u00a0 till Karlbergs station. D\u00e4r gick han ut p\u00e5 en g\u00e5ngbron \u00f6ver sp\u00e5romr\u00e5det, lutade sig l\u00e4tt mot bror\u00e4cket och tittade ned f\u00f6r att \u00e5terigen l\u00e5ta sig fascineras av den f\u00f6runderligt goda ”r\u00e4ttningen” p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsr\u00e4lsen. Den h\u00e4r skr\u00f6nan (?) pekar p\u00e5 tv\u00e5 saker, tycker jag, dels om en viss fantasi, dels om en karakt\u00e4r pr\u00e4glad av r\u00e4tlinjighet. Har under livet sett en hel del fotografier av farfar Gustaf, och en del portr\u00e4tt. Jag tycker att man kan sp\u00e5ra en beh\u00e4rskad stolthet i generalens ansikte. Gruppfotot d\u00e4r han st\u00e5r omgiven av alla sina sex s\u00f6ner, samtliga i uniform mots\u00e4ger inte detta intryck.\u00a0 Jag f\u00e5r f\u00f6r mig att han passade p\u00e5 att l\u00e5ta ta detta foto n\u00e4r sonen Thorsten gjorde ”rekryten” och s\u00e5lunda bar uniform. Thorsten var n\u00e4mligen den ende av s\u00f6nerna som valde ett annat yrke \u00e4n officerens. Jag kan inte frig\u00f6ra mig fr\u00e5n tanken att generalen nog var ganska f\u00e5f\u00e4ng och mer \u00e4n g\u00e4rna l\u00e4t sig fotograferas och m\u00e5las\u00a0 –\u00a0 helst i uniform med p\u00e5h\u00e4ngda ordnar, ordensband och medaljer. Gustaf gick ur tiden 1924, 78 \u00e5r gammal.<\/p>\n
Farmor AUGUSTA var\u00a0 en i sanning beundransv\u00e4rd kvinna. Hon f\u00f6dde under\u00a0 19 \u00e5r\u00a0 sina 11 barn (!) som alla utom ett (Axel G:son ) n\u00e5dde vuxen \u00e5lder. Denne Axel dog 18 dagar efter f\u00f6delsen, 1886. 1888 f\u00f6ddes sonen som d\u00f6ptes till Ernst Axel G:son, nummer ”9” i namnlistan. Denna insikt p\u00e5minner\u00a0 mig nu att jag i min barndom h\u00f6rt ber\u00e4ttas om detta barn, och en koll i ”Elgenstierna”, efter Sl\u00e4ktm\u00f6tet, bekr\u00e4ftade detta gossebarns korta levnad. Farmor Augusta drabbades flera \u00e5r innan hon dog av ”slaganfall” som gjorde henne i det n\u00e4rmaste totalt of\u00f6rm\u00f6gen att tala. Hon kunde endast s\u00e4ga ”ja”, ”nej” och ”s\u00f6ta”. Pappa Bertil ber\u00e4ttade att n\u00e4r han vid n\u00e5got tillf\u00e4lle hade med sig en kurskamrat med sig hem p\u00e5 lunch utan att p\u00e5 f\u00f6rhand ber\u00e4tta om sin mammas handikapp, m\u00e4rkte g\u00e4sten inte att v\u00e4rdinnan, som han konverserat under lunchen, endast kunde uttala tre ord ! Farmor Augusta gick ur tiden 1921.\u00a0\u00a0<\/p>\n
\u00c4ldst av barnen var CARL G:son, f\u00f6dd 1875. Gift med Sigrid, f\u00f6dd af Petersens Hans officerskarri\u00e4r f\u00f6rde honom via I3 i \u00d6rebro, major, till Karlsborg, \u00f6verstel\u00f6jtnant till chefskapet f\u00f6r Krigsskolan, Karlberg, \u00f6verste och vidare som regementschef i Sk\u00f6vde. Jag har ett vagt minne att ha tr\u00e4ffat honom, antagligen ganska kort tid f\u00f6re hans bortg\u00e5ng, 1937. Carls och Sigrids barn fick mycket av mammans humor och glada hum\u00f6r. Jag minns att p\u00e5 en st\u00f6rre familjefest i chefsv\u00e5ningen p\u00e5 Karlberg, underh\u00f6ll sonen Claes och dottern Marianne Beck-Friis hela s\u00e4llskapet. Claes, l\u00e5ng och kraftig, sekunderad av kusin ”Wille” Reutersw\u00e4rd, ganska kortv\u00e4xt och sm\u00e4rt, spelade ”fotboll”\u00a0 –\u00a0 utan boll p\u00e5 matsalsgolvet. Pajaserierna fick publiken att vrida sig av skratt. Ett annat ”nummer” var trollerikonster exekverade av Claes. Alla skrattade och ingen begrep n\u00e5gonting Marianne, ocks\u00e5 ganska kraftig,gjorde n\u00e5gra olika sketcher. Hennes kroppsspr\u00e5k och mimik fick publiken att kikna av skratt.<\/p>\n
Tv\u00e5a i barnaskaran var LOUISE, f\u00f6dd 1877. Hon utbildade sig till l\u00e4rarinna, ett av de ganska f\u00e5 yrken, som var t\u00e4nkbara f\u00f6r kvinnor, p\u00e5 den tiden. Hon hade f\u00f6rst tj\u00e4nst i Brummerska skolan i Stockholm. Kom sedan till Link\u00f6pings elementarl\u00e4roverk f\u00f6r flickor i Link\u00f6ping och blev sm\u00e5ningom\u00a0 rektor f\u00f6r kommunala flickskolan i samma stad. Som pensionerad flyttade hon till Stockholm bosatte sig i den v\u00e5ning p\u00e5 Wittstocksgatan, d\u00e4r redan, sedan m\u00e5nga \u00e5r, de tv\u00e5 yngre, ocks\u00e5 ogifta systrarna Elsa och Signe bodde. Detta att flytta ihop med de sedan l\u00e4nge p\u00e5 platsen v\u00e4l etablerade systrarna skulle snart visa sig v\u00e4ldigt olyckligt\u00a0 –\u00a0\u00a0 f\u00f6r alla tre. Efter n\u00e5got trubbel med hj\u00e4rtat, blev Louise s\u00e5 klen att hon lade sig i s\u00e4ngen och blev i stort sett liggande resten av sitt liv, n\u00e4rmare 15 \u00e5r. Det s\u00e4gs att hon spankulerade \u00a0i v\u00e5ningen n\u00e4r b\u00e5da systrarna var ute samtidigt. Jag kan t\u00e4nka mig att det fanns inslag av hypokondri i Louise\u00b4s sjukdomsuppfattning. Men det olyckligaste tror jag var att de tre systrarna bodde tillsammans. Dock, faster Louise ville g\u00e4rna ha och fick alltid bes\u00f6k av sina syskonbarn, varje g\u00e5ng de kom och h\u00e4lsade p\u00e5.<\/p>\n
Trea i syskonkretsen var EVA, f\u00f6dd 1879, som ”blev” gift med Pontus Reutersw\u00e4rd, f\u00f6dd 1871, officer, generall\u00f6jtnant. Faster Eva var en varm, oeerh\u00f6rt v\u00e4nlig person. Hon var nog den ”mjukaste” av de fyra systrarna. Eva f\u00f6dde fem barn: Wilhelm, Carl, Gustaf, Ad\u00e8le och Edvard. Eva gick ur tiden 1947.<\/p>\n
GUSTAF G:son, f\u00f6dd 1880, officer i artilleriet. Delade brodern Bertils intresse f\u00f6r gymnastik och ledarskap inom denna disciplin. Gav tillsammans med Bertil ut b\u00f6ckerna ”Svenska pojkarnas idrottsbok” och ”Gymnastik och idrott \u00e5t alla”. Gustaf hade nog sinne f\u00f6r ”practical jokes”. Han kan v\u00e4l ha varit i de yngre ton\u00e5ren n\u00e4r han en vacker dag kl\u00e4dde sig i en av sin mammas dr\u00e4kter, gick p\u00e5 borgg\u00e5rden p\u00e5 Karlberg och b\u00f6rjade hjula framf\u00f6r slottet. Vakten fick syn p\u00e5 denna uppenbarelse och blev helt f\u00f6rskr\u00e4ckt, i tron att det var \u00f6verstinnan som blivit galen. Han stegade upp till chefens expedition och knackade p\u00e5. ”Jo, \u00f6versten, \u00f6verstinnan b\u00e4r sig s\u00e5 konstigt \u00e5t nere p\u00e5 borgg\u00e5rden” ! Chefen hastade ner och ut. D\u00e5 h\u00e4ngde ”\u00f6verstinnan” i kn\u00e4vecken p\u00e5 en st\u00e5ng p\u00e5 v\u00e4gen upp till parken med kjolarna \u00f6ver huvudet. Historien f\u00f6rm\u00e4ler ej vad som sedan h\u00e4nde… Gustaf G:son gick ur tiden 1926.<\/p>\n
ELSA, f\u00f6dd 1882, bodde med sin ett \u00e5r yngre syster Signe, och sedermera ocks\u00e5 med deras \u00e4ldre syster Louise p\u00e5 Wittstocksgatan 7 i Stockholm. Under senare delen av sitt liv arbetade hon som chef p\u00e5 Sveriges Milit\u00e4ra Idrottsf\u00f6rbunds kansli. Hon arbetade d\u00e4r \u00e4ven l\u00e5ngt efter uppn\u00e5dd pensions\u00e5lder. Eftersom Signe sannolikt endast ”drog in” mindre terminsavgifter fr\u00e5n sin Kindergarten, m\u00e5ste det ha varit Elsa och Louise, med sin rektorspension, som i huvudsak bekostade systrarnas hush\u00e5ll, inkluderande ”husan” Margits l\u00f6n och uppeh\u00e4lle.<\/p>\n
SIGNE, f\u00f6dd 1883, var ”hemmadottern”. Jag tror inte att hon hade n\u00e5got arbete utanf\u00f6r hemmet. Hon var s\u00e4kerligen ett ov\u00e4rderligt st\u00f6d f\u00f6r de \u00e5ldrande f\u00f6r\u00e4ldrarna, d\u00e4r ju mamma Augusta drabbats av slaganfall flera \u00e5r f\u00f6re sin bortg\u00e5ng 1921, och pappa Gustaf som tacklade av \u00e5ren f\u00f6re sin bortg\u00e5ng 1924. Men n\u00e4r f\u00f6r\u00e4ldrarna g\u00e5tt bort och systrarna f\u00f6renats i gemensamt boende startade Signe en\u00a0 Kindergarten, d\u00e4r flera generationer barn passerade revy. Signe bedrev denna verksamhet i matsalen p\u00e5 Wittstocksgatan. Jag minns att bordsbenen kl\u00e4ddes in i ”strumpor” av vit filt.H\u00e4rigenom slapp man att f\u00e5 m\u00e4rken av sm\u00e5 sparkande barnskor. Jag har under alla \u00e5r tr\u00e4ffat p\u00e5 m\u00e5nga som i sin barndom gick i faster Signes Kindergarten och hade glada minnen d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n
Elsa och Signe och antagligen ocks\u00e5 Louise i sin s\u00e4ng,\u00a0 m\u00e5nade mycket om sin stora familj och de samlade minst en g\u00e5ng varje \u00e5r, p\u00e5 Lucia, alla syskonbarn hemma p\u00e5 Wittstocksgatan. \u00c4ven jag, som var det lilla sladdbarnet och i barndomen inte n\u00e5dde mina kusiner l\u00e4ngre upp \u00e4n till kn\u00e4na, skulle vara med ! Det \u00e4r just tack vare denna n\u00e4rvaro som jag har minnen av alla mina kusiner, utom f\u00f6rst\u00e5s, de tv\u00e5 som dog innan jag f\u00f6ddes.Och jag har klara minnen av dem alla. Nu \u00e4r det bara jag kvar fr\u00e5n den generationen. Tre ingifta finns kvar, n\u00e4r detta nedtecknas: Gunilla Uggla, \u00e4nka efter Lars-Gustaf, Gunnar Ljungdahl, \u00e4nkling efter Ebba samt Agneta, \u00e4nka efter\u00a0 Carl Reutersw\u00e4rd.<\/p>\n
Ernst AXEL G:son, f\u00f6dd 1888, valde Flottan som sitt vapenslag. Blev kapten 1918. L\u00e4mnade Flottan med avsked 1921. Emigrerade till Sydamerika, d\u00e4r han stannade, l\u00e4ngsta tiden i Paraguay, till sin borg\u00e5ng 1946.<\/p>\n
BERTIL G:son, f\u00f6dd 1890 p\u00e5 Karlberg, min pappa. Officer vid Kungl. Svea Livgarde. Gymnastikl\u00e4rarexamen 1915. L\u00e4rare p\u00e5 Krigsskolan i olika perioder. Kapten 1926. Tj\u00e4nstgjorde efter Karlberg i Boden fr\u00e5n\u00a0 fr\u00e5n 1933 p\u00e5 I 19 och som major p\u00e5 generalstaben d\u00e4rst\u00e4des. \u00d6verstel\u00f6jtnant vid I 4 i Link\u00f6ping 1937. \u00d6verste och sekundchef f\u00f6r Kungl. G\u00f6ta Livgarde 1938. Ansvarade f\u00f6r nedl\u00e4ggningen av detta Livregemente. Chef p\u00e5 Karlberg 1940-1944. Stf Milit\u00e4romr\u00e5desbef\u00e4lhavare vid 5:e Milo i Karlstad, 1944- 45. Utn\u00e4mnd till F\u00f6rest\u00e5ndare f\u00f6r Gymnastiska Centralinstitutet (GCI), fr\u00e5n h\u00f6sten 1945 en tj\u00e4nst som\u00a0 aldrig hann\u00a0 tilltr\u00e4das. Bertil G:son avled hastigt under en joggingrunda i Mariebergsskogen i Karlstad, den 29\/9 1945. Bertil blev allm\u00e4nt k\u00e4nd f\u00f6r ”gemene man” genom Morgongymnastiken i radio\u00a0 –\u00a0 ett program som gick fr\u00e5n h\u00f6sten 1929 t o m han sista levnadsdag. Programmet s\u00e4ndes under terminerna sex dagar i veckan i direkts\u00e4ndning. Knappast n\u00e5gon som hade radio kunde undg\u00e5 att bli underkunnig om vem Bertil Uggla var. Radion hade endast en kanal. Televisionen fanns knappast i sinnev\u00e4rlden. Hade man radio, var man h\u00e4nvisad till denna enda kanal.<\/p>\n
THORSTEN G:son, f\u00f6dd 1892, var den ende av s\u00f6nerna som valde ett annat\u00a0yrke \u00e4n att bli officer. Han utbildade sig till Forstm\u00e4stare\u00a0 –\u00a0 en skogs-utbildning. Thorsten f\u00f6rolyckades genom drunkning vid Mellbystrand 1923.<\/p>\n
BENGT G:son, Gustafs och Augustas yngsta barn, f\u00f6ddes 1894 p\u00e5 Karlberg. Blev officer p\u00e5 Kungl. Svea Livgarde, I\u00a0 1. Var under ett antal \u00e5r l\u00e4rare p\u00e5 Krigsskolan. Var liksom sin bror Bertil en framg\u00e5ngsrik idrottsman i de milit\u00e4ra grenarna, s\u00e4rskilt f\u00e4ktning d\u00e4r han tog flera svenska m\u00e4sterskap. Bengt var en styrkem\u00e4ssig bj\u00e4sse. Somliga kallade honom f\u00f6r ”Pianolyftaren”. Det har ber\u00e4ttats att n\u00e4r Bengt,\u00a0 p\u00e5 Karlberg skulle presentera en off. aspirant som ryckte in n\u00e5gra dagar senare \u00e4n sina kurskamrater lyfte han upp aspiranten, som sittande p\u00e5 Bengts hand , som p\u00e5 en bricka, visades upp f\u00f6r plutonen. Vid ett annat tillf\u00e4lle, denna g\u00e5ng i Berlin, 1936 (?) var Bengt ute med n\u00e5gra v\u00e4nner p\u00e5 ett caf\u00e9. Vid ett annat bord satt en mycket vacker kvinna, som v\u00e4ckte Bengts intresse s\u00e5 pass att han b\u00f6rjade \u00f6gonflirta lite l\u00e4tt med henne. Kvinnans manlige f\u00f6ljeslagare blev rasande av svartsjuka och skickade \u00f6ver sitt visitkort\u00a0 med utmaning i slagsm\u00e5l utanf\u00f6r lokalen. Bengt tog emot kortet, l\u00e4ste vad d\u00e4r stod, br\u00f6t av ena h\u00f6rnet p\u00e5 marmorskivan och skickade \u00f6ver marmorbiten\u00a0 till den ursinnige, utan kommentarer. Denna droppade av med ”svansen mellan benen”.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Sl\u00e4ktf\u00f6reningen Uggla. Sl\u00e4ktm\u00f6tet \u00e5 Riddarhuset, 2011-10-29. K\u00e5serande middagstal \u00f6ver \u00e4mnet:\u00a0”En av sl\u00e4kterna Ugglas, antalsm\u00e4ssigt, st\u00f6rsta familjer, ”Generalsfamiljen”. \u00a0av Sten B:son Uggla (Ombedd att s\u00e4nda in manuskriptet till k\u00e5seriet till Sl\u00e4ktr\u00e5det f\u00f6r att l\u00e4ggas in i Sl\u00e4ktf\u00f6reningens hemsida, har jag, i brist p\u00e5 p\u00e5 f\u00f6rhand formulerat manus, nu i efterhand nedtecknat det jag talade om under […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"ngg_post_thumbnail":0},"categories":[1,9],"tags":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/450"}],"collection":[{"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=450"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/450\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":452,"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/450\/revisions\/452"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=450"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=450"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/old.uggla100.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=450"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}